Nu ar man altsa har. Galet, helt galet. Vi har precis bara varit "hemma" och lamnat packningen. Jag kan lara mig att alska det har stallet horni.
   Redan pa den fullpackade bussen som tog flygpassagerarna fran planet till bagageutlamningen pratade jag med en mycket trevlig kvinna som hade glomt sin bok pa planet. Nar jag och david skojade och tog knasiga bilder pa bussen skrattade folk runtomkring ocksa. Inget europeiskt latsasintekollatrams. I LOVE IT! Jag vet, man tycker alltid att folk ar trevligare an hemma, men det har ar sanning. Etiopier ar mycket sociala.
   Pa flygplatsen sag vi var chauffor med en skylt: miryam nygren. Det var fint, jag kande mig valkommen. Det var skont att mitt namn stod, jag ar lite orolig att jag ska ha svart att raknas eftersom david ar man och konsrollerna valdigt tydliga har. A andra sidan ar jag vit och da ger man tydligen ett ganska androgynt intryck nar det kommer till hur man ska forhalla sig till oss vita kvinns med vett och etikettregler. 
   resan upp till boendet var ett aventyr i sig. Trafiken gott folk, det ar galet, trafikregler finns inte, och definitivt ingen zebralag. Det verkar dock vara nagon slags rangordning, finast bil har foretrade. 

   Vi akte buss hit till internetcafet. Det ar sa smart system! Det star massa minibussar langs vagkanten och nar de blir fulla sa aker de. Det kostade cirka en krona att ta sig ner pa stan, men hem blir det nagot mer; det ar uppfarsbacke.

   Jag bor helt okejfrascht faktiskt och betalar 45 kronor per natt. Just nu har jag ett dubbelrum, men sen kan jag behova byta till ett enkel om det blir ledigt. Jag vill inte traka ut er.. men jag skriver igen, nu gor jag ett forsok att ladda upp bilder men det kan bli svart. Hej sa lange!



ps. tack for breven, de var nastan for fina, jag grat som ett barn pa flyget nar jag laste dem. KARLEK!