Nu talar jag tyvärr inte om mig själv. Så här var det. Jag vaknade tidigt, tjugo i sju ungefär, solen lyste in genom fönstret och jag var så där snuskigt utvilad som man kan vara ibland, så jag drog på mig lite skönt somriga kläder och dansade ner i köket för att laga lite lyxig frukost. Nere i köksdörren hejdades jag dock av en gigantisk kvinna. Hennes ansikte var liksom över mitt synfält så det tog mig ett tag att koppla att jag skulle vara artig och säga godmorgonhurärdetbrabragodmorgonxabierjemasken men hon svarade mig nådigt trots fördröjningen.

   Väl i köket upptäckte jag att hon använde alla plattorna på spisen.  Jag som hade tänkt koka ägg och gröt och te och.. I vilket fall harklade jag mig och pep fram ett "eh ursäkta en platta please?" Jag fattar inte vad det var, men jag blev liksom barn bara av att vara i samma rum som henne, hon klev målmedvetet runt i köket medan jag tassade runt för att inte krocka. Är man två meter hög, ganska stor och väldigt svart är man väldigt mycket kvinna helt enkelt.

   Det var min morgon, min auktoritet är lite stukad men jag är ganska glad ändå.