kors i taket

och dra mig baklanges milda matilda vad i hela fridens dagar. Tror ni inte att staderskan som.. nej vanta jag har ju inte berattat om varat lilla brak. Kortfattat  var det sa har:
    Jag forvagrades stadning av mitt rum forra veckan, sa da gick jag logiskt nog till Kersti och fragade hur vi skulle losa det med mitt skitiga golv. Kersti gick med mig och sa at staderskan att stada mitt golv. Da borjar hon skrika och grata och sa pa amarinja till Kersti att jag alltid gar till henne och skvallrar. Da blev jag skitarg over att  hon stod och ljog, sa jag skrek det at henne. Sen pratade hon inte med mig pa en vecka, men hon pratade desto mer om mig bakom min rygg.       
   Men, for att komma till det chockerande, igar morse, tror ni inte att den 45-50ariga kvinnan knackar pa min dorr och kastar sig om halsen pa mig nar jag oppnar. Hon grat och pussade pa mig och jag vet inte vad jag ska tro. Nu har hon varit overtrevlig sen dess. Det ar ju skont att vi ar vanner igen, men det hela var valdigt konstigt. Ibland kanner jag det som att etiopier aldrig blir vuxna pa riktigt. Ganska generaliserande, men anda. 

Great ethiopian run

  I made it! Mina vanner, jag sprang en mil! Yes. Fraga mig inte om tiden, mina favoritfruktforsaljare har redan skrattat ut mig. Men jag joggade nastan hela tiden och nu har jag djurisk traningsverk. Det ser jag som en seger. Mitt nya sunda liv borjar.... NU! Det funkar ju inte att vara helt matbesatt i en stad dar grannen svalter.
   Jag maste kila nu. pussis!

club gazlight

   Min fredag var galen, helt vriden. Men bra. Dagen pa jobbet avslutades med matutdelning till barn med trasiga klader och sar pa huvudena. Efter jobbet drog vi ner till bailamos for att dansa salsa. Bara kontrasten bole(fint omrade)-barnen ar stor men OJ. Jag visste inte att det fanns sammanhang har dar jag skulle kanna mig fattig. Pa bailamos motte sofia och jag en kille som gav oss VIPkort till gazlight, en klubb pa cheraton, ett snuskigt fancy hotell har i stan. Vi tankte "varfor inte" och akte dit med amhara, en svensketiop som kanner eliten. Dar horni, dar ar det glassigt. Ojoj. Vilka kufar. Vilka ackligt rika manniskor. I baren har de shots for 300 bir, och allt ar av marmor och det finns gratis mat och.. you name it. Jag ar helt chockad, jag har aldrig varit pa nagot liknande stalle. Det var fint. Men ackligt pa nagot satt. hejda.

Brittiska kvinnor i koket.

   Ah vi har sa trevlig underhallning pa hemmaplan numera, ett gang aldre lite runda brittiska kvinnor har flyttat in pa missionen. Ah de ar sa brittiska! De gor inget annat an att koka te och dricka te tror jag. Och deras dialekt ar ju fantastisk. "Janet, the water is boiling, are you coming dear?" (Utlases pa bred brittisk engelska) Hahaha aaah de forgyller min dag.

etiopisk vardag

   Det ar sa sjukt. Nu nar allt vridet har blivit vardag och allt exotiskt rutin sa gar veckorna sa fort. De bara rusar forbi. Jag hojer inte pa ogonbrynen at en nyslaktat get vid vagkanten, inte at man som haller handen, allt ar en del av de normala.     
   Pa skolan har jag slutat storas av de minimala resurserna, det har blivit ett satt att arbeta. Mina kara barn foresten, jag alskar dem mer for varje dag. Hur ska jag kunna lamna dem?

   Jaghar rastaflator igen forresten! Det var infor ett av dessa orakneliga etiopiska brollopen som min van Snbrat tyckte att jag borde fixa haret. Men jag trivs bra i de har! De ar snurrade langs skallen och jag ser inte lika tunnharig ut som av de forra flatorna. Foton kommer! I promise.


Frenjifreakshow igen

   Ah for oss som verkligen forsoker bli tagna som manniskor och inte bara som utlanningar i addis ar det extra jobbigt att bega misstag. Att kliva pa fel buss och behova fraga om vagen, sana saker. Jag har bott har lange nu, jag ar ingen turist. Jag vill inte bli sedd som en heller.
   Haromdagen gjorde jag dock storsta frenjitabben och oj vad jag skamdes. Bara min rodnad var nog en freakshow i sig. Jag klev ner i en kloak. Ja, du laste ratt. Vi var pa vag till en restaurang och det regnade som tusan sa jag sag inte det vattenfyllda halet. Plupp sa det och Miriam akte ner. Som tur var blev jag raddad av min etiopiska van. USCH vilket nyborjarmisstag. Halen i gatan ar fok sa vana vid att de knappt ser dem.. jaja. Det gick ju bra i alla fall, jag har hela tiden vetat att det var en tidsfraga till jag skulle aka ner i ett. Men mina ben luktade bajs inne pa restaurangen.

nagon annans morbror

   Ah Etiopien horni, jag kan alska det har landet men inte ta det seriost. Jag stod och forhandlade lite med en forsaljare om priset pa ett par orhangen nar en bil bromsade in en bit bort. I bilen satt fyra man i 30-arsaldern. "Kom med snygging, kom hit, ak med oss" ropade de till mig. Jag ignorerade som vanligt men de bara fortsatte ropa. "Det ar min morbror och hans vanner" forklarade forsaljaren vanligt. Eh, jaha. Jamen da kanns det okej. Saklart jag hanger pa. INTE! Vad forvantar de sig egentligen? Var ska vi? Varfor?
   Altsa arligt! Pa nagot satt blir etiopier inte vuxna. Endel av dem. Jag skulle faktiskt tycka det var lite konstigt om nagon av mina morbroder skulle aka runt med sina vanner  i en bil och ragga pa smatjejer. De skulle aldrig gora det forresten, for the record.
   Nu sitter jag har pa ett internercaf'e med Victor som dykt upp med sin folkhogskola som gubben ur ladan. Kul med gamla bekanta har nere liksom. Hans dreads vacker endel uppstandelse pa stan. Hihi.

RSS 2.0