Jag vet inte om jag skrev om det innan men jag gjorde ju misstaget att låta en liten kille "putsa" mina vita gympaskor (som för övrigt blev bruna). Misstaget var att jag lät honom behålla växeln, vilket innebär att han fick åtta gånger så mycket för en puts som han skulle tagit. Det var väl bara bra kanske ni tänker och visst, det var inte så mycket pengar för mig, men tror ni inte han spred ryktet till alla sina skoputsarvänner som nu så fort de ser mig jäääättegärna vill putsa mina skor. Jag behöver aldrig gå själv på shiromeda längre, jag har min svans av skoputsare.  Hahha fast han som fick cashen är rätt skön, han pussar alltid på sin tumme och gör tummen upp när han ser mig. Själv är han inte så på, han har fått sitt liksom.

   Annars putsar jag gärna skor hos en kille eller man kanske man ska säga som håller till precis utanför the swedish mission som de kallar stället där vi bor. Han kan bra engelska och är väldigt trevlig, han kan tillochmed några fraser svenska. Det är så synd, han pluggade men sen när hans systrar skulle plugga de med behövde han börja putsa skor för att de skulle få pengar till sin skolgång. Waste of talent att han ska sitta där på trottoaren hela dagarna och putsa skor. Det gör han i och för sig med bravur. (vad otäckt det känns när uttryck som bravur kommer helt naturligt, vad är jag för femtiotalist egentligen?)