Sofia tar med oss på så mycket kul så det är inte sant, hon känner helt galet mycket folk här. Nu har vi dansat salsa i två kvällar i rad, det är ju så att ska man ut och dansa som tjej och inte är prostituerad eller vill tas för prostituerad så får man gå till lite nishade ställen där folk faktiskt är för att dansa och inte för att köpa/sälja kropp. Det har varit astrevligt faktiskt, salsafolket är ett skönt gäng. Det tråkiga är att jag verkar vara ett hopplöst fall när det kommer till salsa. Jag är så lite latino man kan bli i alla aspekter. Så just nu velar jag mellan att ta salsaclasses och att aldrig mer dansa salsa i hela mitt liv. Usch! Jag gillar inte att vara dålig.

   Merkato var en upplevelse vill jag lova, helt hysteriskt. Folk och varor och folk som är varor och ett epilepsianfall kändes inte långt bort fast jag har ju inte epilepsi kom jag på. Det var såklart sofia och hennes etiopiska vän wondo (med det mest fulländade ansikte jag sett i hela mitt liv, jag svär, p e r f e k t i o n, jag kunde inte se mig mätt, hans fru är också f-i-n.) som tog med oss. David skulle köpa en gitarr och jag en cd-spelare och det gick som smort. Merkato har allt. Jag köpte två etiopiska cd:s också, så nu kan jag ha party med teddy afro på rummet när jag vill. Han är då den stora stjärnan här. Hans största hit är typ två år gammal men spelas heeela tiden. Jag kan inte säga att det är bra, men hjärntvättad som jag har blivit går jag igång så fort jag hör introt och börjar skråla med på fejkamarinja. I vilket fall är det skönt att slippa ha tyst som i graven på mitt rum, så Malin om du skulle råka ha lust att bränna lite cdskivor och skicka till syrran i syd så skulle jag inte gråta. (Hint)