Ibland är jag trött och irriterad. På allt. På snoriga barn, dålig organisation, vakten som hela tiden frågar ”where is your husbond?”om david fast jag till och med har lärt mig säga ”han är bara min vän” på amarinja och sagt det till honom 120 gånger, regnet, folk på gatan som först är jättetrevliga men sen bara vill ha pengar och på försäljarna som nästan bär en in i sina affärer. Då tänker jag åh kaviar och knäckebröd, kära Sverige där man kan få vara anonym på gatan och asocial på bussen.